torp på utmarken

Vill du veta mer om folket i Svartviken? Här kan du leta vidare om Spinnare- Lasse och Spinnare Lotta.
Jag jobbar vidare med att publicera information om Askersund och Askersunds landsförsamling på Norra Vättersbygden.

Har ju börjat med Norra Aspamarken, då det är här i skogarna som jag hittar bäst. Jag blir jättetacksam om du hör av dig och berättar vad du vet om olika platser. Om människor som bott här. Bilder från förr. Sedan är det ett problem att bo så här mitt emellan olika socknar, där folk flyttat fram och tillbaka. Jag får hålla mig till de platser som finns på Askersundssidan.

SLäktforskning

Vet inte riktigt hur det gick till men jag har plötsligt skapt en släktträd på MyHeritage. Jag har haft en fil hängande men aldrig lagt in några poster i släktträdet. Upptäckte att jag aldrig kom vidare när jag var nyfiken på något. Då skulle det betalas! För någar dagar sedan fick jag ett ett erbjudande som jag inte kunde stå emot 70% rabatt. Slog till, väl medveten om att det är ett lockerbjudande – nästa år blir det ett svindyrt.
Så nu har jag laddat ned och upp en GEDKOM fil. Vad som var lockade mig var egentligen träffar jag fått, när jag sökte på Moose Lake! Moose Lake det var där folket från Tivedskogen bosatte sig. . Hittade en mejladress och skickade i väg ett lite mejl. Tänka sig inom en kvart hade jag fått svar från en man på resande fot i USA. Han skulle återkomma så snart han kommit hem. Underbart med folk som hör av sig. Richard, är barnbarnbarnsbarn till Matilda Almquist från Tivedsskogen. Jag har kollat i min släkt bibel, Carl Person´s People.

Nu ska jag försöka få ordning på alla min släktträd på gråpappersrullar.
Men det är inte lätt med Carl Perssons alla halvsyskon och ingifta . Det blir nog kaos i MyHeritage.


Carl Persson´s People

Från Amerikabrev till Don Wolds ”släktkrönika” om folket från Tivedskogen. Det verkar har gått en ständigt ström av unga och gamla till Amerika. Man vill komma bort från stenrika åkrar och slippa stå med mössan i hand fram jör brukspatroner.

1992 trycktes den välbläddrade, spiralbunda bok jag har . Idag så ångrar jag att jag inte läste boken lika noga då, som jag gör idag. Hade varit intressant att prata med Hugo om olika personer i boken. Han hade ju haft en personlig relation till många av dem.

1995 så var det en stor släktträff i Askersund. då Donald Wold var på besök. Jag deltog inte i denna träff, men Donald bodde hos oss i Gubbängen. Nu är Donald borta sedan många år. Saknar hans julhälsningar och brev.

Åter till Carl Perssons bok. Vissa dagar så känns det som jag är mera bekant med Mathilda, Clara Lovisa, Carolina, Maria Mathilda, Johanna Sofia, Emma Christina, Ida Augusta, Carl Johan och Oskar Emil, än om folket runt omkring mig.
Av nio barn så dog ett som spädbarn, ett som 20 årig. Tre stycken blev kvar i Sverige – Clara, Emma och Ida. Till Amerika for Mathilda, Johanna, Carl och Emil. Konstaterar att släkten nog är större i Amerika än i Sverige. – Farmor hade på Emmas sid 5 kusiner i Sverige och 33 i USA.


Det är jättearbetet som Donald och hans medhjälpare har gjort. För att göra materialet mer lättillgängligt så översätter jag till svenska de delar av boken som behandlar historien om Carl Person´s barn Boken består till stor del av långa listor med barnbarnbarnsbarn… Jag tar med dem som jag tycker intressanta.
Kompletterar med bilder. och annat som kommit fram under de åren som gått sedan boken publicerades 1992. Arkiv och data är ju så lättåtkomliga idag.

Det skulle vara roligt om du var med släktträffen 1995 hörde av dig, Eller du som har bilder, historier som berättats i din släkt från generation eill generation.
070 54 99665 Anita, eller mejl: anikar@telia.com

Årskiftet närmar sig

Tidningar är fulla av vad som hänt under det gångna året. Vad har då hänt med Rötter i Tiveden? Vad blev det av alla de stora planerna?
Trots allt verkar det finnas en trogen skara läsare ser jag i statistiken.

Jag har läst gamla brev – mamma och pappa skrev flitigt till varandra under krigsåren. De fanns sällan eller aldrig på samma plats. Varje vecka så skrev de till varandra. Brevet som handlar om stort och småttom vad som händer på hemmaplan – Karin mölkar korna hos morfars kusin i Stora Hägghemmet eller går på fest i missionhuset i Mossfallet. Någon har sällskapet med någon eller någon har förlovat sig. Hugo är långt bort i Ljusnedal. där det ett lovande hjortronår – och så kommer snön i septembert! Mormor Elsa skriver till Karin som är hembiträde hos Romares i Stocksund. Än är familjen Romare i Sågkvarn och behöver hjälp med det ena eller andra. Än ska tomten i Stocksund grävas upp för att bli potatisland. Då är det bra att kunna inkalla fästmannen från militärlägret vid Ulriksdal.
Utifrån breven kan man se att det gick buss från Askersund till Tived- Undenäs flera gånger om dagen..
Har kommit halvvägs med att skriv av breven – så att mina barn och barnbarn en gång kan läsa dem. Dagens ungdomar får ju inte lära sig skriva i skolan – de kan på sin höjd läsa textade bokstäver.

Så vidare till nästa brev hög och kort – amerikabrev. En liten bråkdel av alla brev finns kvar som kommit från Amerika. Beundrar farmors syster Hilma som troget skrev och berättade om livet i Duluth. På fotonas baksidor står ordentligt vem som finns på bilden.

Jag har en del av 100 års släkthistoria i byrålådan. Vad kommer det att finns av min tid. Inte mycket. Vad händer med Rötter i Tiveden, när jag lägger av? Vi pratar i telefon, vi skickar SMS – allt är lättförgängligt.

torp i norra Aspamarken

Har ägnat mig åt att utforska torpen i närområdet Norra Aspamarken. Konstaterar att det är en ödebygd jag bor idag, om ser till antalet innevånare. Läste just några rader som Göte Hellman nedtecknat.
Vägarna över Lilla Tiveden. Redan år 1664 hade konung Carl XI befallt att en landsväg skulle byggas mellan Askersund och Västergötland för att underlätta handeln och andra näringsgrenar. Planerna skymtar då och då i i bevarade handlingar. Sedan Åboholms bruk kom till på 1700-talet, blev frågan i högsta grad aktuell. År 1779 lät brukspatron Wahrendorf själv förbättra ridstigen mellan Håkantorp och Åboholm. Det var första gången man kunde ta sig fram med hjuldon på samma sträcka”

I husförhörslängder från sekelskiftet 1790-1800 så pågick ett nybyggarliv här. Många kolaretorp och nybyggen kom till under denna tid. Nybacken, Ängvik och Mellanled är några av dem.
Skogarna fanns backstugor. På Skathöjden slog en nybyggare från Axelby ned och på ägorna runt om fanns också ett par backstugor.

Just nu så ägnar jag mig åt platser som är näst intill spårlöst försvunna.
Letar i husförhörslängder fram människorna som kämpat hårt för sin överlevnad.

Klockmakaren Dahlberg som bodde i skogen mellan Skalltorp och Björstorpsskogen.
Tjörne berättar om Spinnare Lasse som kunde trolla. Har funnit ett syskonpar i Skathöjden i mitten av 1800-talet, som skulle kunna vara Spinnare Lasse med syster Lotta. De försörjde sig på att spinna lin till prosten Ljungberg i Askersund.
Var kan kan jag hitta uppgifter om prästerskap i Askersund på den tiden. Finns det någon Ljungberg?.

Jag lägger in information allt eftersom på Norra Vättersbydens hemsida. Sök under utforska platsen.

Torp i tiveden

Tiveds hembygdsförening gjorde på 1980-talet en torpinventering.
40 år har gått och de som letade fram torpen finns inte längre. Hoppas att du har glädje av denna lista. Har du mera information om något av torpen hör av dig. (anikar@telia.com, eller ring 070 5499 665).

Har du vägen förbi?

Släktforskande ligger nere för tillfället. Under pandemiåret så har jag haft kontakt med en del mer eller mindre avlägsna släktingar. Att ordna träffar har ju inte varit aktuellt. – Men välkommen och hälsa på mig här i Sörbytorp. I denna sommarvärme är det alltid skönt med en vilopaus i min svala ladugård. Här har jag alla gamla redskap som många generation använt för att bereda linet. Morfar Arvids far Ottos, fina härvel som han snickrat till sin kära Emma.
Välkommen upp! Måste ta hand om mina ängsmarker. Har njutit av blåsippor, vitsippor, mandelblommor, prästkragar, ängskallror och en annan nattviol. Men nu måste gräset slås av om det ska bli en ny blomning nästa år. Är upp tidigt på morgnarna. På vedbodväggen har jag fyra nyslipade liar av olika format. Arbetsfördelningen är sedan många år – min man slipar och jag slöar till liarna!

Har också en liten linåker. Upptäckte att att jag har massor av linhalm som väntar på att tas om. Det är så varmt ute att det går bra att bråka linet i handbråkan. Så snart jag blivit klar med min lieslåtter så ska jag lägga ut lin för rötning.

Från Åboholm till Östturkestan

På spiskransen hos mormor Elsa i Sörbytorp stod en 5-6 cm hög sten. Den var brunrandig och slät.  Det berättades att den hade hon fått av sin morbror Adolf som var missionär i Kashmir. Stenen är borta, antagligen försvann den vid auktionen 1959 eller så kom den bort när huset byggdes om och den stora muren med bakugn försvann.  Det är den här stenen som gjort mig nyfiken på gamla mormor Johannas bror, missionären Adolf Bohlin.

Visst var det spännande som 7-8 åring höra om missionären i Nepal.  Nu har jag hittat litteratur och filmer som beskriver livet som missionär långt bort i världen.  John Hultvall beskriver det hårda livet i Mission och revolution i Centralasien: svenska missionsförbundets mission i Östturkestan 1892-1938.
1981.
 En samtida missionär var Lovisa från Karlskoga, hon var en flitig brevskrivare. Det är fantastiskt att breven bevarats. En sentida släkting till henne har skrivit boken Till min Syster Lovisa.
Med utgångspunkt från breven så skapar författaren en levande berättelse om hur livet på en missionsstation vid 1910-20 talen.  

Det finns några filminspelningar från missionärslivet. Det är ett myllrande folkliv.

Svenska missionsförbundets arkiv finns nu mera i Riksarkivet.  Där finns all korrespondens mellan missionärer och styrelsen i Stockholm. 

Arbetarbostaden i Åboholm.  Det var många familjer som bodde här.


Ur Johannas små anteckningar.  Här finns namn och födelsetider för alla 12 syskonen, föräldrarnas födelse- och dödsdag.  Några rader om Johannas bröllopsdag.   Här finns också anteckningar om när Alexander och Adolf var hemma och hälsade på.

Albert bosatte sig i Oskarstorp.
Karolina flyttade till Kungsör
Johan blev mjölnare på Stjärnsund
Karl blev kvar i Åboholm och Bråttom
Alexander utvandrade till Amerika.
Johanna gifte sig med Oskar från Bosjön. Först bodde vid Holmen, 1909 flyttar de över församlingsgränsen till Skirbråten i Askersund.
Otto tog namnet Bohlin och flyttade till Örebro
Adolf blev skohandlare i Tidaholm. Blev missionär i Kashgar i Himalya och reste vidare till Amerika.
Oskar den yngste bosatte sig i Olshammar.

Alexander f 1864

 emigrerade till Amerika.  Alexander flyttade först till Kristinehamn där han var sjukvakt på Marieberg.  Kanske var det olycklig kärlek som fick honom att flytta till Kristinehamn, varifrån han senare utvandrade.  Det berättas att Alexanders käresta, var dotter till Olavus i Sannerud.  Bonden Olavus frågade hur Alexander skulle försörja henne.  ”du får väl sätta henne på fattighuset”.
Alexander gifte sig och fick familj i Amerika.  Men flickan i Sannerud förblev ensam. Hon glömde aldrig Alexander.

Den 15 augusti 1889 så finns Alexander, 25 år gammal med på en passagerarlista från Göteborg.

Adolf Bohlin f 1873

Adolf föddes i Åboholm 1873.  I syskonskaran föddes 12 barn – tre av syskonen l tog sig namnet Bohlin. Det var Otto som flyttade till Örebro och blev affärsman.  Adolf hade möjligen skoaffär i Örebro.  Kanske gick inte affärerna så bra – har hört om en konkurs där syskonen hade gått i borgen. Han flyttade till Tidaholm och var skohandlare där. Syster Augusta född 1875 följde med som hushållerska.  På bilden sitter Fredrik Johansson som Augusta gifte sig med den 5 november 1898 kl. 6 e.m.  Så står det på inbjudningskortet som Oskar och Johanna fick.
Den blivande missionären Adolf står i mitten.

 Jag har funnit några data om honom i olika register, men mycket återstår.  1887 konfirmerades Adolf. Präst i TIved var då Kinberg. Jag har upptäckt ”Nattvardsbarnen” i kyrkoregistren.  Det är förteckningar över alla som gick och lästa samma år.  Här träffades ungdomar från hela socken från Ykullen, Måshult, Sannerud – Kopparhult.  Kan tänka att det var här som man första gången möte sin blivande livsledsagare.

Från Tidaholm har jag fått uppgifter från missionsförsamling.
I Tidaholms missionsföreningens församlingsbok kan man läsa att ,Adolf Bolin , Skohandlare intagen i mars 1896.  Född i Tiveden 9 april 1873.  Adolf var 23 år gammal när han kom till Tidaholm.


Adolf genomgick Missionsskolan 1899 – 1902. Svenska missionsförbundet hade två missionsskolor, en i Kristinehamn och i Stockholm.  

Avskildes som missionär 1902 och reste till Östturkestan första gången den 10 oktober 1903.   Då var Adolf 30 år gammal.  Återkom till Sverige den 7 november 1909 och reste ut för andra gången den 27 september 1910. Enligt en matrikel från Missionsförbundet.

Protokoll fört vid Tidaholms missionsförsamling d 28 august1 1903.  ” Med anledning av Missionär A Bolins resa till missionsfältet beslöts att för honom upptaga kollekt söndagen den 6 september.”

Bild från avskedsfesten finns i Immanuelskyrkans arkiv, 

Adolf återkom till Sverige 7 november 1909.  Sommaren där på var han hemma i Åboholm den 5 september 1910 enligt Johannas minnen.  Den 27 september åker han ut igen.

Adolf var 36 år när han kom tillbaka 1909, 37 när han åkte ut igen för att aldrig mer komma tillbaka.

Det kommer ett världskrig emellan.   1920 lämnar han Kasgar 47 år gammal.  Reser med båt till Amerika.  Han far med båten Colusa från Calcutta i Indien med avsikt att åka till Stockholm.  Men planerna ändras tydligen och anländer till San Franscisco, Kalifornien. (California passenger and crew lists 1893-1957).

Morbror Folke berättar att hans mor Elsa sagt att Adolf följde med skördetröskorna över den amerikanska kontinenten.  Den slutade sina dagar som trädgårdsmästare i Kalifornien.

Det här är de primära uppgifter jag har om Adolf.

Jag hittade en bild på Adolf i  och en länk till svensk missionshistoria. Mission och revolution i Centralasien av Johan Hultvall .

Detta är en dokument från ett föredrag på Rötterdagarna 2015.
Bifogar en PDF av inlägget, där finns några bilder samt litet om livet som missionär i Östeturkestan för 100 år sedan. Källhänvisningar mm

från Åboholm till Kashgar

Från min dagliga promenader – Bosjön

Många grå dagar har det varit i december

Solen har återvänt – juldagen 2020.

Ett kort ögonblick med lite vinter och ljus i juldagarna.
Nu är Covid19 – vaccinet på gång. Alla EU-länder har fått en första sändning. Fantastiskt.
Dags att planera för framtiden.
Gott Nytt År
önskar

Anita

Jul hälsning 2020

En hälsning till alla som av en eller annan anledning följer Rötter-i-tiveden. Jag håller på att sortera brev, kort och almanackor. Här finns några utdrag hu almanackor. Har samlat mina funderingar om hur man ska spara, om man ska spara…hur gör du? Är du intresserad kan du läsa mer i mitt lilla brev Sörbytorp juldagen 2020. Hör gärna av dig. Min mejladress är anikar@telia.com eller ring 070-5499665

Ett julkort från 1940-talet.