Ingenting blir som man tänkt sig år 2020. Corona och Covid-19 ställer alla planer på ända. I mars hade jag stora planer på att göra en stor släktträff i Åboholm. Helt plötsligt har det blivit tid över till annat. Har ägnat mycket av min tid åt att få ordning på Bygdeband som under våren integrerats i Hembygdsportalen.

Läser om Tiveden och särskilt om den del som har hört till Aspa bruk. Ernfrid Tjörne var folkskollärare i Skirbråten på 1920-talet. Både min mamma och pappa har haft honom och hand fru Hulda som lärare.
I gamla Askersundstidningar finns långa artiklar om Tiveden och livet i trakten. Det var på den tiden man beskrev med ord och inga bilder! Artiklar blev till 2 små böcker. 1963 kom de ut i en ny utgåva, Tiveden – gudaskogen på Saxon &Lindströms förlag. Så här skriver Tjörne i förordet ” En del intryck och uppteckningar, som jag gjorde i TIveden ären 1922-1940 och som måhända kan anses vara av mera allmänt intresse jämte vissa förklaringar och tillägg därtill, framlägges härmed utan att göra anspråk på annat än att vara en lekmans försök att ge några glimtar från en mycket intressant men föga känd bygd.”

Nu nästa 100 år senare läser jag Tjörnes beskrivningar och så tittar jag på hur det ser ut idag. Vad finns kvar? Vad har förändrats? Kan konstatera att det var många fler som bodde här i trakten för 150 år sedan. Det fanns många små torp och backstugor. Många små torp var på väg att återtas av naturen redan när Tjörne berättade om dem. Ett exempel är Svartviken vid Örkaggen.
Skiraröjsängen, Lons, Mitterstorp, Dalbergstorpet. Hultatorp, Skathöjden, – här har det bott människor under århundradena. De finns kvar i husförhörslängderna – men att hitta några lämningar idag är inte lätt. Träbyggnader är förgängliga, vår tids skogsbruk har farit ovarsam fram i skogarna.