Alla inlägg av Ak

Vinter i Sörbytorp

Sörbytorp juldagen 2022. En underbart vackert dag. Men tack för alla grå regniga dagar som ger tid att ägna sig åt gamla tider och människor.

Tiveden : bygd och människor

Folkskollären Göte Hellman uppväxt i Tived och lärare Tived under många år. Göte ägnade sommarloven att i olika arkiv söka efter kunskap om Tived och människorna som bodde här. Det var på den tiden man fick åka till Göteborg, Uppsala och andra ställen där arkiven fanns.

När han hitta något om någon eller en torp så skrev han ner det. Göte intervjuad gammalt folk. Han skrev ner det som berättades. Han sammanställde berättelser om sägner och övernaturliga väsen redan 1955 för landsmålsarkivet (ULMA 23254).

Att samla är en sak att sammanställa en annan. För Götes del blev det inte av.
Götes forskningsmaterialet sammanställdes av Gunnar och Britta Klippås. Det blev 12 häften i Skriftserien Tiveden- bygd och människor, som utgavs under åren 1992-2004.

Jag ägnar mig just nu åt att sammanställa uppgifter om min släkt och konstaterar att det finns en del att hämta i Tiveden: bygd och människor. Många gånger är anteckningar summariska, men när jag läser dem tillsammans med uppgifterna från Husförhörslängderna, så får människorna liv. Några korta rader och jag får ytterligare en bekräftelse för olika släktskap.

Husförhör

Sida upp och sida ned med mer eller mindre läsliga bokstäver – det är det man möter i husförhörslängderna.

Här kommer glimt hur det kunde gå till. Det är Oskar Johansson i SKytthem som berättat för Göte Hellman ( Tiveden: bygd och människor del 9 s 41)
Husförhör: berättat av Oskar Johansson, Skytthem, född 1870

”Man kalla å gå på husförhör. Var rote hade sina förhör. Nån särskild föreståndare hörde ja ine talas om. Längre tebakers tala di om sexmän. Di lyste i körka. Di större ställena hade i tur och ordning. Di hölls på hösten efter frivecka, så skörden var avslutad och tjänarna tagit ny städja. Man höll till i stugera. Di kalla störste rummet så. Prästen fråga mest efter katekesen. Di feck fråger både gifta och ogifta. Efter förhöret ble de kalas för di bättre. Di söp allt redit. Ja minns en gång de va husförhör i Röjera. Bror min och ja gick dit för att titta. Ja, vi va ute före (=utanför). Vi hörde ju till Askerunds socken. Då kom prästen ut och spydde. Han va så full, så han höll sej i väggera.

så här berättar Otto Andersson i Skyttatorp f 1875.
”Husförhör var jag med om hemma. Dä va ett faslit läsande. Di, gamle, som skulle läsa, di va så te sej, så svetten rann å dom”

Västra Perstorp

Har börjat samla information om gårdarna i trakten. Det är spännande att upptäcka vad som röjer sig bakom namnen i kyrkböckerna. Kolartorpet, Västra Perstorp, 1 km för Sörbytorp har jag studerat eftersom vi hade sedan urminnes tider haft en äng där, dit vi motade korna på sommaren. När jag började titta efter vem som bott där, konstaterade jag att morfars mor var född där. Det bblev en början till att studera Perstorp, Myrmon och Alebacken lite närmare.

I del 8 av Tiveden bygd och människor kan man läsa på s .86-87 om folket i Sävsjöfallet

år 1825 omnämnes Lars Tiderman 24 år med hustru, som var sex år äldre och född i Bodarne. Hon hette Stina Svensdotter. Lars var skräddare. Familjen flyttade senare till Kråkvattnet. Platsen för stugan kallas än idag Skräddarelyckan.
Skräddarekärren vid Kråksjön är också ett minne av Lars.
Jag har antecknat fem barn ur husförhörslängden.
Sönerna Alexander och Per Erik eller Petter blir också skräddare och bodde i var sitt stuga i Röjängen. Alexanders kallades Ängaborg och Petters för Bäckaskog.
Bröderna talade sig emellan ett konstigt språk, som ingen annan förstod. Johannes i Jörns att de ”tussla.

I del 12 finns en bild av Skyttatorp 1:10 Röjängen. ” en liten timrad stuga med torvtäckt sadeltak, som nu ruttnar ner och rasar samman. En tidigare ägare kallade huset Ängaborg”

Det finns inte så många torra fakta om Röjängen i Tiveden bygd och människor. Men det finns ibland spår av muntlig tradition. Sådant som berättats vidare till Göte Hellman av olika sagesmän. Jag förstod att här var hade jag lösningen på var pojkarna Tiderman från Sävsjön tagit vägen.
Jag har ett vaxdukshäfte med dikter som jag troligen fått med i papper från Hagaberg. Ägaren är från Ängaborg. Kanske är det Alexander som skrivit ned dessa dikter. Nu ska leta fram vaxdukshäftet!

Vill du veta mer om Västra Perstorp så har jag lagt upp del som jag var klar med i december. Men jag går från klarhet till klarhet! Så sidan kommer att uppdateras.

Branden 1918 i Moose Lake

Äntligen,!

Vad har jag då hållit på med? Jo, jag har varit långt inne i min översättning av Don Wolds bok, Carl Person´s people.

Branden 1918, har blivit de första sidorna jag blivit klar med. Branden omfattar många tätt skrivna sidor 158 – 172. Har kommit ganska långt på väg med alla Carl Person s barn ( s 1-96). Där emellan finns berättelser om personer som finns nära Carl Persson.

Har skrivit, läst om , skrivit igen och låtit allt vila för att ta upp det några månader senare. Nu har jag bestämt mig att det är dags. Någon gång måste man bestämma sig för att nu får det vara nog. Så är kommer min översättningsförsök av ”The 1918 Fire” som ödelade många gårdar som med möda byggts upp av immigranter från många länder.

Här kan du läsa blandat om bröderna Carl och Emils barn berättar om hur deras gårdar brann upp – och hur alla hjälps åt att bygga upp igen.

Hälsa gärna på hos mig

Har du vägen förbi så titta gärna upp till mig i Sörbytorp. Före pandemin hade jag stora planer. Jag skulle ordna en släktträff i Åboholm. Nu har två år gått, och det känns tungt att dra i gång en släktträff. Nu börjar slåttertiden för mig. Liarna hänger färdigslipad på vedbodväggen. Mellan 5-7 i morse var jag ute med lien. Göken gol. Det är inte lätt att vara gök när hässjorna är bortrationaliserade. Ingen knott och inte myggor – och liebladet skar fint av gräs och blommor.

men – det går alltid att hänga tillbaka lien på väggen och prata en stund eller två. Det kan rent av vara väldigt skönt att få vila en stund.

Påminner om nu blommar näckrosorna i Fagertärn. Den här tavlan har Axel Melin målat. Det är på den tiden då det fanns massor av näckrosor och järnväg.

Vandrarnas kapell

Under Rötterdagarna så hade vi föreläsningar i kapellet.
Församlingen har aktiviteter här under juli månad.
Jag har fått en inbjudan att berätta om min släkt där – TIvedskogen, Hägghemmet och Åboholm -är centrala platser har jag konstaterat.
Det finns alla möjliga släktskap mellan de olika familjerna. Det blir väl så när de fanns många barn i alla familjer.
Onsdagen den 6 juli, kl. 18.00 – tills dess ska jag läsa vidare om Carl Persons familjen.

”Tivedsskogafamiljen”

Har fortsatt att läsa och översätta Carl Persons People
Att ha funnit en samarbetspartner i Amerika underlättar och berikar på många vis. Så roligt att få kartor över de olika ägorna. Kan riktig se framför mig hur Carolina och Carl står och träter vid gärdsgården. Gränser – de har varit föremål för diskussioner i alla tider, i smått som stort.
Har mest ägnat mig åt Carl, så Oskar Emil och hans familj har kommit på efterkälken. Men bläddrade lite i går kväll och fann att två av hans döttrar, Annie och Alma hade tillbringat lång tid bland eskimåerna i Alaska. Alma besökte Sverige 1937 och 1965.

Alma berättar så här 1977, ”Dad and the rest of family never went to school but they were so well-versed, intelligent about all affairs, even politics. Carl and my Dad would have gone far in higher education had they had the opportionities young people have now. They did not have a lot of books, newspapers tec. so the studied the Bible from cover to cover and discussed it”

Många av barn och barnbarn till syskonen Matilda, Carl och Emil har verkat som missionär i olika världsdelar. Jag ser verkligen fram emot att ägna min tid åt Emil och Hannas familj.

Gunnar Erlandsson dokumenterade socknen.

Har ägnat tid åt att skanna in bilder åt Tiveds församling. Gunnar Erlandsson, fd handlare i Tived, åkte 2003 runt i det som tidigarew var Tiveds socken och fotograferade alla fastigheter som fanns 2003. Här finns en beskrivning av bodde där 1950 och vilka som bodde där 2003. Det är fantastiskt att få denna dokumentation vid ett tillfälle. Förutom fastigheter finns det foton från olika tider. Allt som allt är det 17 pärmar.

Bilderna ar visats vi de populära soppluncherna i församlingshemmet samt på onsdagsträffarna. Förhoppningsvis kan de visas vid fler tillfällen.