Har fortsatt att läsa och översätta Carl Persons People
Att ha funnit en samarbetspartner i Amerika underlättar och berikar på många vis. Så roligt att få kartor över de olika ägorna. Kan riktig se framför mig hur Carolina och Carl står och träter vid gärdsgården. Gränser – de har varit föremål för diskussioner i alla tider, i smått som stort.
Har mest ägnat mig åt Carl, så Oskar Emil och hans familj har kommit på efterkälken. Men bläddrade lite i går kväll och fann att två av hans döttrar, Annie och Alma hade tillbringat lång tid bland eskimåerna i Alaska. Alma besökte Sverige 1937 och 1965.

Alma berättar så här 1977, ”Dad and the rest of family never went to school but they were so well-versed, intelligent about all affairs, even politics. Carl and my Dad would have gone far in higher education had they had the opportionities young people have now. They did not have a lot of books, newspapers tec. so the studied the Bible from cover to cover and discussed it”

Många av barn och barnbarn till syskonen Matilda, Carl och Emil har verkat som missionär i olika världsdelar. Jag ser verkligen fram emot att ägna min tid åt Emil och Hannas familj.

Har ägnat tid åt att skanna in bilder åt Tiveds församling. Gunnar Erlandsson, fd handlare i Tived, åkte 2003 runt i det som tidigarew var Tiveds socken och fotograferade alla fastigheter som fanns 2003. Här finns en beskrivning av bodde där 1950 och vilka som bodde där 2003. Det är fantastiskt att få denna dokumentation vid ett tillfälle. Förutom fastigheter finns det foton från olika tider. Allt som allt är det 17 pärmar.

Bilderna ar visats vi de populära soppluncherna i församlingshemmet samt på onsdagsträffarna. Förhoppningsvis kan de visas vid fler tillfällen.

Fortsätter mitt arbete med att översätta Carl Person´s People.
Fördjupar mig mer och mer i familjernas liv och leverne i nya landet.
Det är fantastiskt att följa Carl Persons barn, 4 av dem emigrerade till Amerika, Johanna, Mathilda, Emil och Carl. I breven kan man läsa om deras vardagsliv. Det är medgång och motgång. Det värsta som hände i deras liv var 1918 Moose Lake Fire. Den är så stor och förödande att det är svårt att ta in. 19 släktingar omkom, Eldstormen tar Carl och Johannas gård liksom många andra gårdar.

Carl vankar av och an under natten och han har ingen ro i kroppen.
Morgonen efter brandnatten så börjar Carl planera för att bygga upp gården igen.

Här beskriver barnbarnet Edgar om Carl och Johannas ankomst till Moose Lake – läs uppsatsen . OBS det är ett utkast som jag arbetar med.

Vill du veta mer om folket i Svartviken? Här kan du leta vidare om Spinnare- Lasse och Spinnare Lotta.
Jag jobbar vidare med att publicera information om Askersund och Askersunds landsförsamling på Norra Vättersbygden.

Har ju börjat med Norra Aspamarken, då det är här i skogarna som jag hittar bäst. Jag blir jättetacksam om du hör av dig och berättar vad du vet om olika platser. Om människor som bott här. Bilder från förr. Sedan är det ett problem att bo så här mitt emellan olika socknar, där folk flyttat fram och tillbaka. Jag får hålla mig till de platser som finns på Askersundssidan.

Vet inte riktigt hur det gick till men jag har plötsligt skapt en släktträd på MyHeritage. Jag har haft en fil hängande men aldrig lagt in några poster i släktträdet. Upptäckte att jag aldrig kom vidare när jag var nyfiken på något. Då skulle det betalas! För någar dagar sedan fick jag ett ett erbjudande som jag inte kunde stå emot 70% rabatt. Slog till, väl medveten om att det är ett lockerbjudande – nästa år blir det ett svindyrt.
Så nu har jag laddat ned och upp en GEDKOM fil. Vad som var lockade mig var egentligen träffar jag fått, när jag sökte på Moose Lake! Moose Lake det var där folket från Tivedskogen bosatte sig. . Hittade en mejladress och skickade i väg ett lite mejl. Tänka sig inom en kvart hade jag fått svar från en man på resande fot i USA. Han skulle återkomma så snart han kommit hem. Underbart med folk som hör av sig. Richard, är barnbarnbarnsbarn till Matilda Almquist från Tivedsskogen. Jag har kollat i min släkt bibel, Carl Person´s People.

Nu ska jag försöka få ordning på alla min släktträd på gråpappersrullar.
Men det är inte lätt med Carl Perssons alla halvsyskon och ingifta . Det blir nog kaos i MyHeritage.

Från Amerikabrev till Don Wolds ”släktkrönika” om folket från Tivedskogen. Det verkar har gått en ständigt ström av unga och gamla till Amerika. Man vill komma bort från stenrika åkrar och slippa stå med mössan i hand fram jör brukspatroner.

1992 trycktes den välbläddrade, spiralbunda bok jag har . Idag så ångrar jag att jag inte läste boken lika noga då, som jag gör idag. Hade varit intressant att prata med Hugo om olika personer i boken. Han hade ju haft en personlig relation till många av dem.

1995 så var det en stor släktträff i Askersund. då Donald Wold var på besök. Jag deltog inte i denna träff, men Donald bodde hos oss i Gubbängen. Nu är Donald borta sedan många år. Saknar hans julhälsningar och brev.

Åter till Carl Perssons bok. Vissa dagar så känns det som jag är mera bekant med Mathilda, Clara Lovisa, Carolina, Maria Mathilda, Johanna Sofia, Emma Christina, Ida Augusta, Carl Johan och Oskar Emil, än om folket runt omkring mig.
Av nio barn så dog ett som spädbarn, ett som 20 årig. Tre stycken blev kvar i Sverige – Clara, Emma och Ida. Till Amerika for Mathilda, Johanna, Carl och Emil. Konstaterar att släkten nog är större i Amerika än i Sverige. – Farmor hade på Emmas sid 5 kusiner i Sverige och 33 i USA.

Det är jättearbetet som Donald och hans medhjälpare har gjort. För att göra materialet mer lättillgängligt så översätter jag till svenska de delar av boken som behandlar historien om Carl Person´s barn Boken består till stor del av långa listor med barnbarnbarnsbarn… Jag tar med dem som jag tycker intressanta.
Kompletterar med bilder. och annat som kommit fram under de åren som gått sedan boken publicerades 1992. Arkiv och data är ju så lättåtkomliga idag.

Det skulle vara roligt om du var med släktträffen 1995 hörde av dig, Eller du som har bilder, historier som berättats i din släkt från generation eill generation.
070 54 99665 Anita, eller mejl: anikar@telia.com

Tidningar är fulla av vad som hänt under det gångna året. Vad har då hänt med Rötter i Tiveden? Vad blev det av alla de stora planerna?
Trots allt verkar det finnas en trogen skara läsare ser jag i statistiken.

Jag har läst gamla brev – mamma och pappa skrev flitigt till varandra under krigsåren. De fanns sällan eller aldrig på samma plats. Varje vecka så skrev de till varandra. Brevet som handlar om stort och småttom vad som händer på hemmaplan – Karin mölkar korna hos morfars kusin i Stora Hägghemmet eller går på fest i missionhuset i Mossfallet. Någon har sällskapet med någon eller någon har förlovat sig. Hugo är långt bort i Ljusnedal. där det ett lovande hjortronår – och så kommer snön i septembert! Mormor Elsa skriver till Karin som är hembiträde hos Romares i Stocksund. Än är familjen Romare i Sågkvarn och behöver hjälp med det ena eller andra. Än ska tomten i Stocksund grävas upp för att bli potatisland. Då är det bra att kunna inkalla fästmannen från militärlägret vid Ulriksdal.
Utifrån breven kan man se att det gick buss från Askersund till Tived- Undenäs flera gånger om dagen..
Har kommit halvvägs med att skriv av breven – så att mina barn och barnbarn en gång kan läsa dem. Dagens ungdomar får ju inte lära sig skriva i skolan – de kan på sin höjd läsa textade bokstäver.

Så vidare till nästa brev hög och kort – amerikabrev. En liten bråkdel av alla brev finns kvar som kommit från Amerika. Beundrar farmors syster Hilma som troget skrev och berättade om livet i Duluth. På fotonas baksidor står ordentligt vem som finns på bilden.

Jag har en del av 100 års släkthistoria i byrålådan. Vad kommer det att finns av min tid. Inte mycket. Vad händer med Rötter i Tiveden, när jag lägger av? Vi pratar i telefon, vi skickar SMS – allt är lättförgängligt.

Har ägnat mig åt att utforska torpen i närområdet Norra Aspamarken. Konstaterar att det är en ödebygd jag bor idag, om ser till antalet innevånare. Läste just några rader som Göte Hellman nedtecknat.
”Vägarna över Lilla Tiveden. Redan år 1664 hade konung Carl XI befallt att en landsväg skulle byggas mellan Askersund och Västergötland för att underlätta handeln och andra näringsgrenar. Planerna skymtar då och då i i bevarade handlingar. Sedan Åboholms bruk kom till på 1700-talet, blev frågan i högsta grad aktuell. År 1779 lät brukspatron Wahrendorf själv förbättra ridstigen mellan Håkantorp och Åboholm. Det var första gången man kunde ta sig fram med hjuldon på samma sträcka”

I husförhörslängder från sekelskiftet 1790-1800 så pågick ett nybyggarliv här. Många kolaretorp och nybyggen kom till under denna tid. Nybacken, Ängvik och Mellanled är några av dem.
Skogarna fanns backstugor. På Skathöjden slog en nybyggare från Axelby ned och på ägorna runt om fanns också ett par backstugor.

Just nu så ägnar jag mig åt platser som är näst intill spårlöst försvunna.
Letar i husförhörslängder fram människorna som kämpat hårt för sin överlevnad.

Klockmakaren Dahlberg som bodde i skogen mellan Skalltorp och Björstorpsskogen.
Tjörne berättar om Spinnare Lasse som kunde trolla. Har funnit ett syskonpar i Skathöjden i mitten av 1800-talet, som skulle kunna vara Spinnare Lasse med syster Lotta. De försörjde sig på att spinna lin till prosten Ljungberg i Askersund.
Var kan kan jag hitta uppgifter om prästerskap i Askersund på den tiden. Finns det någon Ljungberg?.

Jag lägger in information allt eftersom på Norra Vättersbydens hemsida. Sök under utforska platsen.

Tiveds hembygdsförening gjorde på 1980-talet en torpinventering.
40 år har gått och de som letade fram torpen finns inte längre. Hoppas att du har glädje av denna lista. Har du mera information om något av torpen hör av dig. (anikar@telia.com, eller ring 070 5499 665).

Släktforskande ligger nere för tillfället. Under pandemiåret så har jag haft kontakt med en del mer eller mindre avlägsna släktingar. Att ordna träffar har ju inte varit aktuellt. – Men välkommen och hälsa på mig här i Sörbytorp. I denna sommarvärme är det alltid skönt med en vilopaus i min svala ladugård. Här har jag alla gamla redskap som många generation använt för att bereda linet. Morfar Arvids far Ottos, fina härvel som han snickrat till sin kära Emma.
Välkommen upp! Måste ta hand om mina ängsmarker. Har njutit av blåsippor, vitsippor, mandelblommor, prästkragar, ängskallror och en annan nattviol. Men nu måste gräset slås av om det ska bli en ny blomning nästa år. Är upp tidigt på morgnarna. På vedbodväggen har jag fyra nyslipade liar av olika format. Arbetsfördelningen är sedan många år – min man slipar och jag slöar till liarna!

Har också en liten linåker. Upptäckte att att jag har massor av linhalm som väntar på att tas om. Det är så varmt ute att det går bra att bråka linet i handbråkan. Så snart jag blivit klar med min lieslåtter så ska jag lägga ut lin för rötning.

• 

• 

•