Tidningar är fulla av vad som hänt under det gångna året. Vad har då hänt med Rötter i Tiveden? Vad blev det av alla de stora planerna?
Trots allt verkar det finnas en trogen skara läsare ser jag i statistiken.

Jag har läst gamla brev – mamma och pappa skrev flitigt till varandra under krigsåren. De fanns sällan eller aldrig på samma plats. Varje vecka så skrev de till varandra. Brevet som handlar om stort och småttom vad som händer på hemmaplan – Karin mölkar korna hos morfars kusin i Stora Hägghemmet eller går på fest i missionhuset i Mossfallet. Någon har sällskapet med någon eller någon har förlovat sig. Hugo är långt bort i Ljusnedal. där det ett lovande hjortronår – och så kommer snön i septembert! Mormor Elsa skriver till Karin som är hembiträde hos Romares i Stocksund. Än är familjen Romare i Sågkvarn och behöver hjälp med det ena eller andra. Än ska tomten i Stocksund grävas upp för att bli potatisland. Då är det bra att kunna inkalla fästmannen från militärlägret vid Ulriksdal.
Utifrån breven kan man se att det gick buss från Askersund till Tived- Undenäs flera gånger om dagen..
Har kommit halvvägs med att skriv av breven – så att mina barn och barnbarn en gång kan läsa dem. Dagens ungdomar får ju inte lära sig skriva i skolan – de kan på sin höjd läsa textade bokstäver.

Så vidare till nästa brev hög och kort – amerikabrev. En liten bråkdel av alla brev finns kvar som kommit från Amerika. Beundrar farmors syster Hilma som troget skrev och berättade om livet i Duluth. På fotonas baksidor står ordentligt vem som finns på bilden.

Jag har en del av 100 års släkthistoria i byrålådan. Vad kommer det att finns av min tid. Inte mycket. Vad händer med Rötter i Tiveden, när jag lägger av? Vi pratar i telefon, vi skickar SMS – allt är lättförgängligt.