Från Åboholm till Östturkestan

På spiskransen hos mormor Elsa i Sörbytorp stod en 5-6 cm hög sten. Den var brunrandig och slät.  Det berättades att den hade hon fått av sin morbror Adolf som var missionär i Kashmir. Stenen är borta, antagligen försvann den vid auktionen 1959 eller så kom den bort när huset byggdes om och den stora muren med bakugn försvann.  Det är den här stenen som gjort mig nyfiken på gamla mormor Johannas bror, missionären Adolf Bohlin.

Visst var det spännande som 7-8 åring höra om missionären i Nepal.  Nu har jag hittat litteratur och filmer som beskriver livet som missionär långt bort i världen.  John Hultvall beskriver det hårda livet i Mission och revolution i Centralasien: svenska missionsförbundets mission i Östturkestan 1892-1938.
1981.
 En samtida missionär var Lovisa från Karlskoga, hon var en flitig brevskrivare. Det är fantastiskt att breven bevarats. En sentida släkting till henne har skrivit boken Till min Syster Lovisa.
Med utgångspunkt från breven så skapar författaren en levande berättelse om hur livet på en missionsstation vid 1910-20 talen.  

Det finns några filminspelningar från missionärslivet. Det är ett myllrande folkliv.

Svenska missionsförbundets arkiv finns nu mera i Riksarkivet.  Där finns all korrespondens mellan missionärer och styrelsen i Stockholm. 

Arbetarbostaden i Åboholm.  Det var många familjer som bodde här.


Ur Johannas små anteckningar.  Här finns namn och födelsetider för alla 12 syskonen, föräldrarnas födelse- och dödsdag.  Några rader om Johannas bröllopsdag.   Här finns också anteckningar om när Alexander och Adolf var hemma och hälsade på.

Albert bosatte sig i Oskarstorp.
Karolina flyttade till Kungsör
Johan blev mjölnare på Stjärnsund
Karl blev kvar i Åboholm och Bråttom
Alexander utvandrade till Amerika.
Johanna gifte sig med Oskar från Bosjön. Först bodde vid Holmen, 1909 flyttar de över församlingsgränsen till Skirbråten i Askersund.
Otto tog namnet Bohlin och flyttade till Örebro
Adolf blev skohandlare i Tidaholm. Blev missionär i Kashgar i Himalya och reste vidare till Amerika.
Oskar den yngste bosatte sig i Olshammar.

Alexander f 1864

 emigrerade till Amerika.  Alexander flyttade först till Kristinehamn där han var sjukvakt på Marieberg.  Kanske var det olycklig kärlek som fick honom att flytta till Kristinehamn, varifrån han senare utvandrade.  Det berättas att Alexanders käresta, var dotter till Olavus i Sannerud.  Bonden Olavus frågade hur Alexander skulle försörja henne.  ”du får väl sätta henne på fattighuset”.
Alexander gifte sig och fick familj i Amerika.  Men flickan i Sannerud förblev ensam. Hon glömde aldrig Alexander.

Den 15 augusti 1889 så finns Alexander, 25 år gammal med på en passagerarlista från Göteborg.

Adolf Bohlin f 1873

Adolf föddes i Åboholm 1873.  I syskonskaran föddes 12 barn – tre av syskonen l tog sig namnet Bohlin. Det var Otto som flyttade till Örebro och blev affärsman.  Adolf hade möjligen skoaffär i Örebro.  Kanske gick inte affärerna så bra – har hört om en konkurs där syskonen hade gått i borgen. Han flyttade till Tidaholm och var skohandlare där. Syster Augusta född 1875 följde med som hushållerska.  På bilden sitter Fredrik Johansson som Augusta gifte sig med den 5 november 1898 kl. 6 e.m.  Så står det på inbjudningskortet som Oskar och Johanna fick.
Den blivande missionären Adolf står i mitten.

 Jag har funnit några data om honom i olika register, men mycket återstår.  1887 konfirmerades Adolf. Präst i TIved var då Kinberg. Jag har upptäckt ”Nattvardsbarnen” i kyrkoregistren.  Det är förteckningar över alla som gick och lästa samma år.  Här träffades ungdomar från hela socken från Ykullen, Måshult, Sannerud – Kopparhult.  Kan tänka att det var här som man första gången möte sin blivande livsledsagare.

Från Tidaholm har jag fått uppgifter från missionsförsamling.
I Tidaholms missionsföreningens församlingsbok kan man läsa att ,Adolf Bolin , Skohandlare intagen i mars 1896.  Född i Tiveden 9 april 1873.  Adolf var 23 år gammal när han kom till Tidaholm.


Adolf genomgick Missionsskolan 1899 – 1902. Svenska missionsförbundet hade två missionsskolor, en i Kristinehamn och i Stockholm.  

Avskildes som missionär 1902 och reste till Östturkestan första gången den 10 oktober 1903.   Då var Adolf 30 år gammal.  Återkom till Sverige den 7 november 1909 och reste ut för andra gången den 27 september 1910. Enligt en matrikel från Missionsförbundet.

Protokoll fört vid Tidaholms missionsförsamling d 28 august1 1903.  ” Med anledning av Missionär A Bolins resa till missionsfältet beslöts att för honom upptaga kollekt söndagen den 6 september.”

Bild från avskedsfesten finns i Immanuelskyrkans arkiv, 

Adolf återkom till Sverige 7 november 1909.  Sommaren där på var han hemma i Åboholm den 5 september 1910 enligt Johannas minnen.  Den 27 september åker han ut igen.

Adolf var 36 år när han kom tillbaka 1909, 37 när han åkte ut igen för att aldrig mer komma tillbaka.

Det kommer ett världskrig emellan.   1920 lämnar han Kasgar 47 år gammal.  Reser med båt till Amerika.  Han far med båten Colusa från Calcutta i Indien med avsikt att åka till Stockholm.  Men planerna ändras tydligen och anländer till San Franscisco, Kalifornien. (California passenger and crew lists 1893-1957).

Morbror Folke berättar att hans mor Elsa sagt att Adolf följde med skördetröskorna över den amerikanska kontinenten.  Den slutade sina dagar som trädgårdsmästare i Kalifornien.

Det här är de primära uppgifter jag har om Adolf.

Jag hittade en bild på Adolf i  och en länk till svensk missionshistoria. Mission och revolution i Centralasien av Johan Hultvall .

Detta är en dokument från ett föredrag på Rötterdagarna 2015.
Bifogar en PDF av inlägget, där finns några bilder samt litet om livet som missionär i Östeturkestan för 100 år sedan. Källhänvisningar mm

från Åboholm till Kashgar

Från min dagliga promenader – Bosjön

Många grå dagar har det varit i december

Solen har återvänt – juldagen 2020.

Ett kort ögonblick med lite vinter och ljus i juldagarna.
Nu är Covid19 – vaccinet på gång. Alla EU-länder har fått en första sändning. Fantastiskt.
Dags att planera för framtiden.
Gott Nytt År
önskar

Anita

Jul hälsning 2020

En hälsning till alla som av en eller annan anledning följer Rötter-i-tiveden. Jag håller på att sortera brev, kort och almanackor. Här finns några utdrag hu almanackor. Har samlat mina funderingar om hur man ska spara, om man ska spara…hur gör du? Är du intresserad kan du läsa mer i mitt lilla brev Sörbytorp juldagen 2020. Hör gärna av dig. Min mejladress är anikar@telia.com eller ring 070-5499665

Ett julkort från 1940-talet.

Höst – november 2020

Nästan allt utomhusarbete är avslutat. Vintern väntar. Nu är det åter normaltid. Skönt tycker jag.

3 november – på TV – är det valvaka – vem ska bli nästa president i USA, Biden eller Trump. Tidigare i dag så har statsministern talat allvarsord till oss. Covid-19 -smittan ökar lavinartat i samhället. I Region Örebro har vi fått nya strängare förhållningsregler. Hålla oss hemma! Så mitt sällskap den närmaste tiden är min man och katten.

Nu finns inga skäl för att inte ägna sig åt hemsidor av olika slag!

Har börjat så smått med att leta fram en ny bild till sidhuvudet. Det är fårhuset som är ett av gårdens äldsta byggnader. Fårhuset, bastan, visthusboden finns med på syneprotokollet från 1895.
Här hade mormor får på 1950-talet. En gång var jag med henne där inne när hon klippte fåren.

Mormor hade 5-6 stycken får. På morgonen så släpptes de ut för att beta på skogen. På eftermiddagen kom de tillbaka och bräkte glatt vid grinden vid en stor björken i Smedjehagen. På den tiden var fanns det väl upptrampade stigar i skogarna runt om. Man kunde enkelt ta sig fram ned till Grytsjön eller ta stigen till Rom. Det fanns inte heller några vargar eller vildsvin.

I sommar har jag haft 39 får som betat på åkrar och hagar. Har viltstängsel runt åkrar och hagar. Elstängsel med 5 trådar som står på året om för att hålla fåren inne och varg och vildsvin ute! Stigarna i skogen mestadels borta.

Torp som försvunnit

Ingenting blir som man tänkt sig år 2020. Corona och Covid-19 ställer alla planer på ända. I mars hade jag stora planer på att göra en stor släktträff i Åboholm. Helt plötsligt har det blivit tid över till annat. Har ägnat mycket av min tid åt att få ordning på Bygdeband som under våren integrerats i Hembygdsportalen.

Läser om Tiveden och särskilt om den del som har hört till Aspa bruk. Ernfrid Tjörne var folkskollärare i Skirbråten på 1920-talet. Både min mamma och pappa har haft honom och hand fru Hulda som lärare.
I gamla Askersundstidningar finns långa artiklar om Tiveden och livet i trakten. Det var på den tiden man beskrev med ord och inga bilder! Artiklar blev till 2 små böcker. 1963 kom de ut i en ny utgåva, Tiveden – gudaskogen på Saxon &Lindströms förlag. Så här skriver Tjörne i förordet ” En del intryck och uppteckningar, som jag gjorde i TIveden ären 1922-1940 och som måhända kan anses vara av mera allmänt intresse jämte vissa förklaringar och tillägg därtill, framlägges härmed utan att göra anspråk på annat än att vara en lekmans försök att ge några glimtar från en mycket intressant men föga känd bygd.”

Nu nästa 100 år senare läser jag Tjörnes beskrivningar och så tittar jag på hur det ser ut idag. Vad finns kvar? Vad har förändrats? Kan konstatera att det var många fler som bodde här i trakten för 150 år sedan. Det fanns många små torp och backstugor. Många små torp var på väg att återtas av naturen redan när Tjörne berättade om dem. Ett exempel är Svartviken vid Örkaggen.
Skiraröjsängen, Lons, Mitterstorp, Dalbergstorpet. Hultatorp, Skathöjden, – här har det bott människor under århundradena. De finns kvar i husförhörslängderna – men att hitta några lämningar idag är inte lätt. Träbyggnader är förgängliga, vår tids skogsbruk har farit ovarsam fram i skogarna.

Nu blåser jag liv i hemsidan igen!

Det var våren 2019 som nätverket beslöt att inte hålla några fler Rötterdagar i Tivedstorp. Vi var allt färre som jobbade med det praktiska runt arrangemanget. Idéerna sinade och mycken tid ägnades åt projektet Tivedenfinnar. Själv har letat vidare bland min rötter i Tiveden. De var djupare än jag trodde! Det var lite fascinerande att komma långt ned bland Tivedenfinnarna. Jag har fått hjälpa av många riktiga släktforskare med fina registeri t ex Disgen.

Jag ritar mina kartor på brunt omslagspapper, för att se hur det hänger ihop med alla möjliga släktled. Jag har studerat Carl Persson´s people, Donald Wolds bok som trycktes 1993. I den boken finns mina anor. Carl Persson var morfar till min farmor. Har haft boken i många år, men bläddrat lite förstrött i den och läst vissa sidor ordentligt. Det har känts stort och övermäktigt med alla släktgrenar som finns i den. Nu har varje gren fått sitt eget träd och så har jag gått framåt i tiden. Har hittat förklaringar varför jag får så många DNA-träffar i USA och överallt i Sverige. Det är Carl Persson´s people som har flyttat ut från Tiveden och befolkat världen!
Har funderat på att skanna boken, 173 sidor göra den tillgänglig för fler. Många fler har den säkert i bokhyllan, och har kanske bläddrat som jag gjort. Du har hittat din egen plats i boken och det varit tillräckligt.

Min tanke är alltså att berätta lite om mina tivedensläktingar på farmor, farfars, mormor och morfars sida. Det är det som jag ägnat mig åt under det gångna året. Det blir en fortsättning på mina studier av morfars släkt från Stora Hägghemmet där vi byavandrade sommaren 2018. Det är som att lägga ett 1000 bitars pussel eller att klara av ett nästan allt för svårt korsord. Det är själva upptäcksresan som är det roliga.

Jag bygger vidare på den gamla hemsidan och kommer efterhand att göra om utseende och lägga till/ta bort sidor som inte är aktuella längre. Använder den gamla mejllistan. Vill du inte vara med längre så är det bara klicka längst ned på nyhetsbrevet för avbeställning.

Fast nog skulle det vara roligt om du vill följa med på resa bland mina och troligtvis dina förfäder!
Roligt om du hör av dig på något vis.
Med hälsningar från Sörbytorp
Anita Karlsson

Carl Persson´s people

Carl Persson´s People. En bok utgiven av Don Wold 1993

Här finns några bilder av hur släktleden hänger ihop

Börjar med innehållsförteckning av boken, där ”hela” Carl Perssons släkt är uppräknad. Därefter följer ett par kopior av mina delträd för Carl Perssons barn och Carl Perssons syskon. De var 19 syskon. Sedan har jag gått vidare med att led för led göra ett nytt delträd.

Innehållsförteckning.
Carl Persson och Maja Kajsa fick 10 barn. Emma Christina är min farmors Hanna Thre
Carl Persson hade många syskon

Hägghemmet

Den gamla gården med det skamfilade yttre, övertogs sommaren 2019 av ett ungt par som utbildar sig inom byggnadsvård. Om allt går som tänkt så kommer de att bosätta sig där. Underbart! Gamla hus, ja alla hus behöver någon som bor i dem. Det också positivt för alla att det blir fast boende.

Nu väntar nya tider för det gamla huset

Släktforskardagar i Skövde

På årets släktforskardagar i Skövde i 22-23 augusti så kommer några av gamla Rötterarrangörer att finnas på plats och visa vad vi hållt på med. Det har jobbats på under det året som gått. Under de 10 åren som Rötterdagarna hölls i Tivedstorp som knöts många kontakter med andra som letade sina rötter bland finnfolket i Tiveden. Många har arbetat med att sammanställa och säkra uppgifterna.
En del har varit ut och tittat efter rökugnar. Informationen har lagts ut på www.tivedenfinnar.se

Rötterdagarna upphör

Tråkigt att skriva att det inte blir några Rötterdagar i sommar. Men någon gång måste ju allt ta slut. Efter 9 somrar i Tivedstorp läggs Rötter i Tiveden-dagarna ned – i alla fall tillsvidare.
Vore roligt om nya krafter tog vid. Hemsidan, www.rotteritiveden.se kommer att tillsvidare finnas kvar. Anita fortsätter som redaktör för hemsidan.

Det har de senaste åren pågått en diskussion – ska det bli Rötterdagar eller inte. Bakom ett evenemang som pågår under 3-4 dagar ligger mycket planering och arbete. Under årens lopp har arrangörsskaran minskat och 2018 var det flera i nätverket som inte hade tid och ork att vara med längre.

 Finnerödja hembygdsförening hade fått pengar beviljade för projektet Tidig finninvandring i Närke och Tiveden med omnejd. Mycket tid och kraft behövde läggas på projektet, Det var positivt på alla vis att projektbidrag beviljats, då det ger möjlighet att forska vidare och sammanställa allt som kommit fram under de 9 år som Rötterdagarna arrangerats.
 I det ovan beskrivna projeket har en ny hemsida skapats www.tivedenfinnar.se