Sida upp och sida ned med mer eller mindre läsliga bokstäver – det är det man möter i husförhörslängderna.
Här kommer glimt hur det kunde gå till. Det är Oskar Johansson i SKytthem som berättat för Göte Hellman ( Tiveden: bygd och människor del 9 s 41)
Husförhör: berättat av Oskar Johansson, Skytthem, född 1870
”Man kalla å gå på husförhör. Var rote hade sina förhör. Nån särskild föreståndare hörde ja ine talas om. Längre tebakers tala di om sexmän. Di lyste i körka. Di större ställena hade i tur och ordning. Di hölls på hösten efter frivecka, så skörden var avslutad och tjänarna tagit ny städja. Man höll till i stugera. Di kalla störste rummet så. Prästen fråga mest efter katekesen. Di feck fråger både gifta och ogifta. Efter förhöret ble de kalas för di bättre. Di söp allt redit. Ja minns en gång de va husförhör i Röjera. Bror min och ja gick dit för att titta. Ja, vi va ute före (=utanför). Vi hörde ju till Askerunds socken. Då kom prästen ut och spydde. Han va så full, så han höll sej i väggera.
så här berättar Otto Andersson i Skyttatorp f 1875.
”Husförhör var jag med om hemma. Dä va ett faslit läsande. Di, gamle, som skulle läsa, di va så te sej, så svetten rann å dom”
”